Jag dricker mycket kaffe. Men till skillnad från de flesta andra så skriver jag ner vad jag dricker. Jag älskar att prova nya smaker, nya bönor och till och med nya sätt att dricka. Samma kaffe smakar väldigt olika om du dricker det i en mugg av keramik eller i en vid kopp av tunnaste porslin. Redan när jag var liten fascinerades jag av kaffets sociala egenskaper. Jag kunde se mor och far sitta ner och prata med främlingar bara det fanns kaffe att sippa på eller röra lite förstrött i med en liten sked. Det verkade som om kaffet kunde föra människor samman. Om hur många andra drycker kan man säga det? En livsnödvändighet. Förmodligen hade många av världens konflikter kunnat lösas om parterna bara suttit ned över en kopp. Stirrat lite förstrött ner i den mörka javan. Rört i lite socker. Klirrat med porslinet. Hummat. Och sen börjat tala med varandra. Det är den tilltro jag har till kaffe.

Jag heter Jerker och är nu en mogen kaffedrickande man i mina bästa år. Lever livet med jobb och familj som de flesta andra, men kan inte låta bli att tänka på kaffe i olika former mellan alla måsten. Jakten på den perfekta rosten kommer aldrig att ta slut. Min förhoppning är att jag en vacker dag ska kunna starta ett gårdsrosteri och leva på min hobby. Kanske till och med exportera mitt egna kaffe i begränsade upplagor. Ja, drömma kommer jag alltid att göra. Det håller mig levande. Och skulle jag slumra till och behöva piggas upp. Ja, då har jag mitt kaffe!